Vänner

Jag tänker ofta på mina vänner. De jag kallar mina RIKTIGA vänner. Både dom jag MÅSTE prata med minst en gång per dag och de som jag kan ringa till närsomhelst om vadsomhelst fast vi inte pratat på ett halvår, och det blir inte konstigt. Jag tycker själv att jag är lyckligt lottad när det gäller vänner! Så här är en tribute till mina vänner! Jag tänker på er mer än ni anar!
Johnny: Jag har tur att jag är gift med min bästa vän! Vi har samma humor och samma smak och tänker lika.
Lady thirty: Min allra bästa vän! Vi träffades på ett ganska ovanligt sätt tycker jag. Jag satt på ett café i min hemstad, Uppsala. Caféet var fullt, men jag hade ett bord. Där satt jag med min kaffe och cigg (man fick röka inomhus då, och jag rökte då, men inte nu). Lady thirty skulle fika med en annan kompis och hittade inget bord, så hon kom fram till mig och frågade om de kunde få sitta vid mitt bord. Självklart fick de det! Sen fortsatte vi att slumpmässigt träffa varandra nästan varje dag på det caféet, det blev lite som vårt Peach Pit. Några dagar senare skulle Lady T ha en fest, och bjöd in mig, och sen dess har jag haft turen att få vara hennes vän. Även nu när jag flyttat till Stockholm pratar vi i stort sett varje dag. Ibland pratar vi i tre minuter och ibland över en timme. Det spelar ingen roll hur länge vi pratar med varandra, men om vi inte har pratat med varann en dag, känns det konstigt för mig. Det känns liksom som att nåt fattas! Vi har alltid skoj när vi ses. Och även om jag blir stressad när Jack skriker och vill ha mat och det inte finns nånstans att sitta, eller på dåligt humör när jag är hungrig, så vet hon om det och har överseende med det. Hon är nog den vän jag är mest lik av alla mina vänner. Hon är så kreativ och jag har inte ett uns av tvekan att hon kommer att kunna leva på sitt tecknande en vacker dag! Jag hoppas det i alla fall! Hon har mitt stöd i allt hon kommer på att göra. Och som extra plus har hon en trevlig fästman som är snäll mot henne och jättetrevliga och glada föräldrar!
Perny: Syntare (Jag älskar det mesta inom musik, förutom techno och synt). Vi träffades på den ettåriga teaterutbildning vi båda skulle gå på. Hon och jag var de enda som ställde frågor och pratade under runtvisningen av skolan. Sen dess har vi fortsatt prata. Vi umgicks varje dag i skolan, och trots att hon faktiskt bodde i samma stad som mig, så umgicks vi inte mycket på fritiden. Vi umgås mer på fritiden nu, när hon har flyttat till en annan del av sverige. Ett plus är ju att hon gifte sig med en sån go kille! Hemma hos de får man magknip av allt skratt som de lockar ur en! I loooove them!
Ankan: Vi träffades genom rosorna. Vi hade inte så bra kontakt från början, utan pratade allmänt med varandra. Hon hade bättre kontakt med Johnny. Sen pga ett missförstånd som hon ville reda ut med mig över en fika, fick vi jättebra kontakt och har hållt den sen dess! Hon var brudtärna på mitt bröllop och vi har varit på kryssning tillsammans. Starkare kvinna får man leta efter! Hon är ensam med tre barn (tonåringar allihopa) och har trots det pluggat juridik på dubbel fart och nu jobbar hon med det. Jag ser upp till henne och är stolt och glad att hon inte gav upp, trots motgångar av diverse slag. Vi träffas inte så ofta, men när vi gör det är det som att vi träffades igår. Vi kan ringa till varandra vilken tid på dygnet som helst och prata om allt! Hennes föräldrar är också alltid glada och trevliga och de allihopa känns lite som en "extra-familj".
Anki och Micke: Äkta raggare med husvagnstomt ett stenkast från oss. Vi träffades genom en kompis till Johnny. Vi går alltid på raggarträff tillsammans som är i augusti. Vi tycker om liknande saker och Anki ger mig tips om Jack, som inte står i böckerna! Jättebra tips! De glömmer aldrig en födelsedag (inte ens barnens!) och vi har alltid jättekul tillsammans!
Erik: Vi träffades på en annan teaterutbildning jag gick på i Stockholm. Eftersom jag bodde i Uppsala då, och pendlade, fick jag ofta sova över hos honom om det blev sent nån kväll. Första gången jag skulle sova över hos honom sa han att han hade jättedåligt morgonhumör. Morgonen därpå väckte han mig med Kylie Minogue på högsta volym, och hoppade på "min" säng och skrek "Vakna! Det är julafton!", bättre morgonhumör får man leta efter. Han har flyttat flera mil bort där han bor med sin man. Men det är likadant där, vi kan ringa till varandra närsomhelst och prata om allt möjligt. När jag kände mig ledsen, kunde jag åka till honom och vi kunde ligga på hans golv och lyssna på Nancy och Lee på vinyl tills vi blev så trötta att vi måste gå och lägga oss. Vackra minnen med denna kille har jag och han kommer alltid att vara min vän!

Det var några av mina vackra, underbara vänner. Tack för att ni finns i mitt och Johnnys liv!
Tjingeling!
Today I pay a tribute to my very close friends! I'm writing about how we met and how lucky I feel that I have them in my life!
Todeloo!