Söndagstema: Kärlek!

2003

Typiskt! En ny chaufför ikväll igen! Det var så jag tänkte när jag tog min hink med rosor för ännu en natt med rosförsäljning på krogen. Ja, då var det sagt! Jag har sålt rosor på krogarna i stockholm. Jättebra extraknäck var det när jag studerade, och tänk alla festivaler man fick åka på och uppleva på sommaren! I alla fall så visade sig den här chauffören (det var hans första kväll som ros-chaufför) vara jättetrevlig. Han hette johnny och vi pratade hela natten igenom. Och drev med varandra. Tänk! Vi hade samma humor. Lite söt var han ju också....

Det var början på en underbar vänskap. Sen den natten ringde vi och pratade med varandra i telefonen varje dag, och har gjort det varje dag i 5 år sedan dess! Men nu hoppade jag lite för långt i handlingen.

Jag höll på att få panik. Mitt andrahandskontrakt på stugan i Trollbäcken höll på att ta slut! Gubben som hyrde ut skulle flytta tillbaka från utlandet. Johnny letade också efter en ny bostad. Han skulle skiljas och behövde ett eget boende. Vi hade varit vänner ett tag då, och kom överens om att vi lika gärna kunde flytta ihop och dela på hyran. Det är ju alltid trevligt med sällskap. Vi var och tittade på en massa olika lägenheter, och tillslut hittade vi en liten fd vaktmästarlokal på Rättar Vigs väg i Nälsta (i närheten av vällingby). Den var på 70 kvm, ett enda stort rum som vi bygde om till flera olika rum med hjälp av bokhyllor och garderober. Köket fick man bara vara en person i, annars skulle man krocka med varandra. (Men ändå lyckades jag baka i det lilla lilla köket...) Toaletten var också ganska liten, men med en bastu! Det var nog det bästa av allt!

När vi hade flyttat in allt klart var det dags för Johnnys barn att komma och titta. De skulle ju bo med oss varannan vecka. Tim var då 13, Ted var 12 och Johanna var 6 år. (ja.......tiden går fort när man har roligt!) Jag var lite nervös och gjorde jättegod mat; kycklingpaj, som var min favoriträtt när jag var liten. Jag hade ju träffat de förrut, men inte som kompis-bo med deras pappa. Johnny hade sagt från början, att om det inte fungerade mellan barnen och mig, så skulle vi inte kunna bo ihop. Men det fungerade bra.

Efter en vecka när barnen sov och Johnny och jag tittade på tv sa han: "Vill du veta nåt läskigt?" "Ja," sa jag. "Jag tror jag har fallit för dig".sa han. Och sen dess blev det vi. Jag var lite nervös för hur mamma och pappa skulle ta det med att jag blev tillsammans med en man som hade tre barn, så jag satte mig dagen före min födelsedag, när de skulle komma och fika hos oss, och skrev att vi hade blivit ihop. Bara för att de skulle vara lite förberedda. Men de tog emot barnen med öppna armar. De har inte gjort nån skillnad på barnen och Jack heller. Det märkte vi när vi var hos Eva och Robban, mammas och pappas kompisar för någon dag sedan. Då sa Eva att de får höra såååå mycket om Jack, sen sa hon "Och det här är den kända johanna, förstår jag". Så de måste ju prata väldigt mycket om johanna och tim och ted också, för det märktes. Men i alla fall. Mina föräldrar tog emot alla med öppna armar. Och barnen verkade inte ha något emot mig som pappas flickvän.

2004

(Oj, en bild på mig!!!! Första ni får se mig framifrån på!!!!)

Detta år flyttade vi till Hässelby. Vi var trötta på bokhylle-väggar och sånt. Men vi flyttade bara till en tvåa, också andrahand. Så alla delade sovrum. Det gick bra, vi köpte en våningssäng till killarna, och vårt gemensamma sovrum bestod av alla sängar och en liten byrå för tv:n.

Vi hade städfirma ihop nu, och byggstädade på Bonniers bl.a och ute på Värmdö. Efter en dammig dag, satt vi i bilen på tranebergsbron, i våra dammiga blåställ. Då tittade han på mig och frågade: "Ska vi förlova oss?". Sagt och gjort. Den 15 februari 2004 förlovade vi oss i vardagsrummet i Hässelby.

2005

(Jag efter vigseln och bröllopsfesten, redo att sova! Det tog en evighet att få ur alla hårnålar!)

2005 svischade förbi väldigt snabbt! Nu bodde vi i Haninge. Johanna delade fortfarande sovrum med oss, men vi hade gjort om ett litet förråd inne i lägenheten till grabbarnas rum. Hela första delen av 2005 gick åt till att planera bröllopet. Det började med att nyårsaftonen 2004/2005 kom johnny hem med johanna (de hade varit och handlat), gick ut till mig på vår inglasade balkong och satte sig på ett knä framför mig, tog fram en bukett och frågade "Vill du gifta dig med mig?" Jag svarade jättesnabbt "Nej." Varför vet jag inte, jag tror inte att jag förstod vad han frågade riktigt. Sen började jag störtböla och svarade "Självklart!". I juli 2005 gifte vi oss i samma kyrka som mamma och pappa gjorde.

Sen var det dags för flytt igen i oktober. Denna gången till Brandbergen. Där bodde vi inte in oss som på alla andra ställen. Vi trivdes nog inte egentligen så bra där.

2006

En kväll satt vi och såg på TV. Då sa johnny: "Nu när du har fått heltidsjobb och fast anställning, vad säger du om att skaffa barn?" Jag hade inte tänkt på det innan, utan tänkt att han kanske inte vill ha fler barn, och jag har inte reflekterat över om jag vill ha barn eller inte. Men när han frågade, så kändes det så självklart! Jag började gråta av lycka (igen).

Jag blev med barn och fick missfall i sjunde månaden, den 27 december. Jag låg på sjukhuset till nyårsafton och fick då åka hem.

2007

I Januari tog Johnny med mig på en romantisk weekend till Clarion Hotel i Helsingborg. Det var jättemysigt! Och behövligt!(I sviten väntade chokladdoppade jordgubbar och champagne)

Vi träffade våra goda vänner Erik och Magnus! Och åkte båt över till Helsingör! Det var sköna dagar.

Jag blev gravid nästan med en gång igen, och denna gång var jag sjukskriven från första början. Jag gick på specialistmödravården på Södersjukhuset, där alla var jättetrevliga. Sen, när förlossningen närmade sig, visade det sig att bebisen inte vänt sig, och det verkade som om den inte tänkte göra det heller. Så de beslutade att ge mig ett datum för kejsarsnitt. Den 28 december åkte jag och Johnny in till Södersjukhuset för kejsarsnitt. Jag var mest nervös innan operationen. Så nervös att jag nästan grät! Bedövningen i ryggen gjorde ont. Ni som varit med om kejsarsnitt vet detta, men för er andra kan jag berätta att bedövningen tar bara bort det som gör ont, inte beröring. Så man känner att de är där, men inte att det gör ont. Första gången jag hörde Jack skrika, började jag gråta. Jag tror Johnny grät också. Vi låg kvar på sjukhuset till nyårsafton, och fick då åka hem.
(Det här är en av mina favoritbilder på oss.)

Resten vet ni, om ni läst min blogg. Vi får se om något speciellt händer 2008! Förutom att Tim fyller 18 år.
Här ligger min underbara man och sover tillsammans med Zorro i sommarstugan. Johnny, som ställer upp för mig i vått och torrt och som överraskar mig och gör mig glad jämt! Och som jag har pratat med i telefon, VARJE dag sen vi jobbade tillsammans med rosor.