Natten till fredagen kl. 01.20 väcktes vi av ett hysteriskt bankande på ytterdörren. Det var grannen som skrek att det brinner i deras hus. Vi bor i parhus och när vi sprang ut stod lågorna höga från deras ytterdörr. Jag och Jack satte oss i bilen med värme på och väntade. För att göra en lång historia kort så började det aldrig brinna hos oss. Taket är trasigt för brandmännen sågade i det med motorsåg, för att stoppa branden. Det är vattenskador i vårt kök, sovrum och hall (resten vet vi inte riktigt än) Och allt, precis ALLT luktar brandrök inne hos oss. Vi ska få en ersättningslägenhet och renoveringen kommer att ta minst 2 månader. Men vi är alla oskadda och har denna helg bott/bor hos mina föräldrar i uppsala. Vi har varit tvungna att köpa nya kläder (basic) så man har NÅT att klä på sig. Jag sprang bara ut i morgonrock och trosor, jack hade t-shirt och morgonrock. Johnny hade klätt på sig, så han fick åka igår och handla till mig och jack och sig själv. Känns overkligt.
The night to friday our neighbours house burnt down. Our house is okay, only water damages and EVERYTHING smells like smoke. We are alright though! That's whats important. Feels unreal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Usch, så hemskt!
Jag har varit med om att det börjar brinna, men inte i huset utan i garaget. Men vaknade av att mamma skrek att det brann. SÅg stora lågor genom fönstret och sprang ut mitt i natten. Jag var 16 år och rädsla för brand sitter i.
Hoppas att det går bra med allt!
det kändes så overkligt när du ringde mig och berättade(känns fortfarande overkligt).
så himla läskigt!
tack och lov så är ni välbehållna och är det nånting ni behöver så säg bara till.
massvis med kramar till hela familjen
Uschiamej! Fy så otäckt! En riktig mardröm!
Tur att ni alla klarade er. Materiel går att ersätta, och att ha familjen i behåll är bara så bäst:)
Hur gick det för grannens hus då? Måste det rivas helt?
Nu har ni mycket jobb framför er, och jag skickar många kramar som lite styrka till er framöver!
När jag bodde i USA (au-pair) började det brinna i huset. Vi fick också springa ut i bara trosor och t-shirt.
Som tur var begränsade det sig till tvättstugan på nedre våningen, men nedervåningen var rökgrå, och hela huset luktade rök.
Det blev sanering, men det gick att bo kvar under tiden. Övervåningen, där vi sov, gick att vädra ur, så det var inga problem att sova där.
Jag fick kontanter av min värdmamma innan jag for hem till Sverige igen, som ersättning för lite skor och kläder som stod i tvättstugan. Försäkringsfrågan drog ut på tiden, så det var inte klart när jag for hem.
Och visst hade jag svårt att somna några nätter där i början, men huvudsaken var att alla klarade sig:)
Fortfarande tycker jag det är otäckt i juletider, när alla tänder ljus. Vi bor i radhus, så det är till att lita på grannarna också. Inte bara att vi själva släcker ljusen.
Susanne
Åh, det är en sådan där mardröm som man hoppas att man inte råkar ut för. Va skönt att ni är okej och att ni alla klarat er för det är ändå det absolut viktigaste i en stund som denna.
Va jobbigt med era kläder och att inte kunna vara hemma på hela två månader, hoppas det inte drar ut på tiden för länge bara.
Kramar till dig och resten av familjen.
Oj, vilken mardröm! Skönt att ni är välbehållna allihop. Kramar
Jag är så tacksam över att ni alla mår bra! Många kramar från Ankan
Nej men vad otäckt! Vad skönt endå att det inte började brinna hos er med då! Uscha mig, ta hand om er!
Verkligen otäckt! Så skönt att allt gick bra! Ta hand om varandra och se framåt. KRAM
Fy vad läskigt! Och besvärligt och jättetrist att inte kunna bo i sitt hus! Men vilken tur att alla klarade sig!
Hoppas att det ordnar sig snabbt med att få bort röklukt och andra skador så att ni snart kan flytta hem igen! Kram!
Gumman!
Vad otäckt! Mina tankar går till dig och din familj. Skönt att ni är ok! Kram
Fy så läskigt!! Skönt att höra att ni trots allt mår bra! Vilken mardröm, hur fort ens liv kan förändras.
Men fy vad laskigt!
Skont att ni mar bra!
HJÄLP! Men ändå en väldans tur att bara saker utan känsel tog skada. men det låter fruktansvärt och jag tänker på dig - även om det kanske känns lite mer verkligt nu. stackare. väldigt fint att du ädå har en så positiv inställning och att du skriver om glada ting och inte gräver ned dig. Kramar!
Skicka en kommentar