Minnen från Oscarsgalan

 Först när Anne Hathaway kom till röda mattan tyckte jag att hennes klänning var ganska tråkig.......

 .....tills hon vände sig om. "Business in the front, and party on the back" som hennes mamma sagt till henne.

 Brandi från "Housewifes of Beverly Hills" var en av programledarna till "The red carpet show", där de diskuterar allas kläder och smycken. Att hon inte diskuterat sitt eget klädval med någon eller bett om smakråd syntes. Vad är detta för konstig urringning?!

 Jennifer Garners snygga baksida.

 Seth MacFarlane var ganska intetsägande som värd för galan. Visst, han kunde sjunga och han var lite rolig här och där, men annars tror jag inte att någon kommer att fråga honom om han vill komma tillbaka nästa år. Mina förslag till nästa år är: Eddie Murphy, Will Smith, Melissa McCarthy eller varför inte det säkra kortet Billy Crystal? (Fast honom kan man inte se på längre pga alla ansiktslyftningar.)

 Galan inleddes med ett musikalnummer där Seth MacFarlane sjöng och Channing Tatum och Charlize Theron dansade i bästa Fred Astaire och Ginger Rogers stil!

 Dame Shirley Bassey firade Bond filmen 50 år genom att sjunga "Goldfinger". Hon lät precis som hon alltid gjort i början av filmen. Catherine Zeta Jones sjöng "All that jazz" (Love it!) och hela ensemblen ur "Les Misérables" kom ut på scenen och sjöng en låt ur filmen.

 Jennifer Hudson sjöng sin fina ballad ur "Dreamgirls".

Efter "In Memoriam", där de faktiskt även hade ett foto på svenska skådespelaren Erland Josephson, kom Barbra Streisand in på scenen och sjöng "The way we were". Underbart ögonblick!

Jennifer Lawrence (hon med "skrynkliga" diorklänningen) skyndade fram för att ta emot sin oscar för bästa kvinnliga huvudroll "Silverlinings playbook", och ramlade på klänningen i trappan. Hon fick stående ovationer. Förutom att 3 svenskar fick en varsin oscarsstatyett tyckte jag att galan som kanal 9 sände var bra. Filip och Fredrik har numera förstått att om man sitter uppe hela natten och kollar på galan, så gör man det för galans skull, och inte för att höra de prata sönder hela natten. De var tysta NÄSTAN hela tiden - utom en och annan kort kommentar då och då, som faktiskt inte störde.
Tjingeling!

My summery of my Oscar night.
Toodles!