Hemma i ett par dagar

Det blev en pojke! Vi har inget namn än, men han föddes fredagen den 28 december kl. 10.14. Vägde 3400 gram och var 50 cm lång.
Jag har varit hemma med honom från BB sen nyårsafton och jag är redan helt slut. Inte så slut i kroppen eller så, utan jag har en ganska stor hormonförändring i kroppen just nu som gör att jag gråter minst en gång om dagen och börjar tvivla på mig själv. Är jag en bra mamma? Klarar jag av allt? Jag tvivlar på mig själv vad gäller allt just nu, inte bara bebis/mamma-frågan. Och det är jättejobbigt. Jag kommer ihåg att jag hade en sådan situation förra gången också, och att jag tvivlade på nästan exakt samma saker då som nu. Jag sover just nu i soffan med junior (som vi kallar honom) för att inte störa alla andra i huset, eftersom jag ändå är den enda som kan vara vaken på natten och amma. Men inatt ska jag försöka sova med honom i vår säng, för jag saknar så mycket att sova i min egen säng, bredvid johnny. Det är nog det som är det värsta, att JAG inte får den närhet jag behöver. Då menar jag en liten kram när jag håller på att somna m.m. Men jag måste verkligen rycka upp mig nu! Man mår inte bra när man håller på och tvivlar på sig själv hela tiden.
Naturligtvis älskar jag min son över allt annat. Jag kan sitta och titta på honom flera timmar i sträck! Dessa hormoner och gråtattacker och tankar är ju något jag inte kan styra över, och jag vet att de kommer att gå över, jag önskar bara att de kan gå över imorgon.