En dag i Zorros liv

Zorro, hane, papillion fördd 2000. Han är världens gulligaste valp och medlem i familjen. Han tänkte berätta för er om en dag i hans liv. Så nu får zorro "ta över".
Först, när matte vaknar går jag ut på gården och får lite frisk luft.Här är jag när jag tar min morgon-luft. Sen när jag kommer in igen får jag en "tandborste" som jag äter upp. En om dagen håller tandläkaren borta!När jag ätit upp min tandborste lägger jag mig i soffan och tittar på när matte sitter vid datorn. Jag kanske till och med somnar.Husse och mattes nya säng är för hög för mig att hoppa upp i. Så ibland får jag ligga och sova i min korg (om jag är skitig eller lerig till exempel)Annars, om jag är ren, ställer jag mig och ser gullig ut nedanför sängen, så får jag hjälp upp.Jag lägger mig så nära jack och matte som jag vågar när vi allesammans ligger och vilar lunch. Jack är söt, men hans armar och ben har han inte riktigt kontroll över, så lite läskigt är det att ligga för nära.När vi vilat klart är det lek-dags. Här övervakar jag när Jack ligger på lapptäcket på golvet och äter upp sina händer, ser det ut som....När matte börjar med maten lägger jag mig och övervakar det också. Det kan ju ramla ner en liten matbit på golvet, som jag kan ta upp. Annars vet jag att när de ätit färdigt får jag lite mat på en tallrik, så jag vet vad de har ätit. Om det inte är för starkt kryddat, för det tål inte min mage. Innan matlagningen börjar har jag varit ute på promenad.

Efter maten brukar husse och matte sitta vid datorn, pyssla eller bara sitta i soffan och titta på tv. Då sträcker jag ut mig i min myshörna och vilar. Tills det är dags att gå ut igen för natten. Och sen, om jag är ren, får jag sova i sängen.

Matte här igen: Zorro var med i en trafikolycka för 2 somrar sen. Johnnys pappa körde ut bilen samtidigt som zorro sprang ut ur huset. Så zorro hamnade under däcket och "sprack upp" från bröstet till mellan benen. Han fick tillbringa några dagar hos veterinären. Han blev sydd och det verkade som om han inte fått några inre skador. Men vi upptäckte att skinnet där han var sydd hade hårdnat, så vi åkte in med honom igen. Då fick de sy om honom. Denna gång sydde de jättefint. Samma dag som vi skulle åka hem fick vi hämta honom. Han var jättesöt där han låg på operationsbordet (hemskt var det ju förstås) han sprang i sömnen, liggandes på sidan. Hans ben rörde sig hela tiden. Det var lite läskigt. När vi tog hem honom låg han på en madrass och vi väntade. När han sen vaknade upp var han jättekonstig (han var ju fortfarande drogad) han visade tänderna och morrade så fort man kom i närheten. Han ylade för att det gjorde ont, och jag kände mig maktlös. Han hade fått ett svart bandage runt sin kropp, och veterinären hade tejpat dit ett vitt "z" för zorro.

På båten på vägen hem skulle han få sin medicin. Det var en värktablett och en pencillintablett. Jag gick för att fråga på restaurangen om de hade en köttbulle eller nåt att gömma medicinen i. Jag förklarade vad jag skulle ha köttbullarna till. Kocken slängde upp en stor entrecôte på en tallrik och gav mig kniv och gaffel. Så den dagen fick Zorro bättre mat än vi. (Vi åt köttbullar och potatis.) Men det var han värd!