Välkommen till min blogg!

Jag har, efter ett ganska långt blogguppehåll, börjat blogga igen! Och nu tycker jag det är kul.
På måndagar kommer jag att skriva om film/tv/galor och böcker; showbiz alltså! På tisdagar har jag vinyl-dag. Då går jag igenom vår skivsamling på vinyl och lyssnar till gamla och nya låtar och skriver om minnen och tankar kring det. På torsdagar får ni se minnen och höra berättelser genom saker jag har i hemmet och varför jag har de. På söndagar rapporterar jag om vilken film-mat jag lagat till under lördagen. Jag kommer laga mat som dykt upp i olika filmer och tv-serier, eller som har ett gemensamt tema för den månaden. Just nu håller jag på med mat från serien Mad Men.
Välkommen!

fredag, februari 01, 2008

mammakänslor!

Just nu ligger Jack och sover i sin säng. När jag går fram och tittar på honom kommer så starka känslor över mig. Han är så söt, och han är min son! Jag kan inte riktigt fatta det! Jag vill väcka honom och gosa med honom hela dagen, men jag låter honom sova. Sen, när han vaknar och börjar skrika och jag går fram till honom och tar upp honom och han tystnar och tittar på mig smälter mitt hjärta igen! Tänk att jag betyder så mycket för honom redan! Jag känner mig överväldigad och hjärtat smälter!
Det gör det också när jag ser honom tillsammans med sin pappa. Han ser så liten ut i hans famn. Inatt sov han nästan 5 timmar i sin säng och nu har han sovit en timme i sin säng på morgonen. Han har nog börjat vänja sig vid sängen. Men han ligger ännu inte under täcket. Han ligger på täcket, under sin blå filt. Och så får vi ha det tills han vant sig vid att ligga i sängen helt tror jag.
Imorgon ska vi hem till mina föräldrar och äta middag. De kom ju hem från thailand i tisdags kväll. De har nog längtat efter Jack också.
Jag frågade Inger, min väninna i gamla stan, om vad skillnaden var med att få barn och att få barnbarn. Då sa hon att barnbarn träffar man ju oftast när det är något roligt, som middag eller fest eller så och man får längta efter de. Vilket inte betyder att man längtar mindre eller tycker om sina egna barn mindre.
Jag vet i alla fall att nån bättre mormor och morfar kunde inte Jack få. Han är så efterlängtad inte bara av oss och de, utan av sin morbror och min moster och morbror och mina vänner också, det märkte jag på sjukhuset och när de kom och hälsade på oss hemma.
Jacks gudfars fru, Anki, håller på att sticka en tröja till honom och hans gudmor ringer och frågar om honom, han kommer att växa upp till ett bra liv med bra människor omkring sig, och det känner jag är en trygghet.
Anki fick mig att tänka efter när hon var här och hälsade på, att varje gång han skriker är det inte mat han vill ha, utan att han behöver rapa, eller bara vill ha närhet. Och det hade hon rätt i. Man märker när det är mat han vill ha.
Zorro, vår hund, har också försiktigt börjat närma sig honom. Men han tycker att det är läskigt med Jacks armar och ben som han inte riktigt har fått kontroll över. Men varje gång han skriker, så kommer Zorro springande för att titta att vi inte gör illa honom.
Jack fick sitta i mitt knä en gång när jag åt, för han skrek annars. Då började vår nymf parakit, sylvester, sjunga för honom. Man såg att han tittade på Jack och att det var till honom han sjöng, det var lite gulligt också.

Inga kommentarer: